I mars så tar jag examen från min japanskautbildning och för er som inte visste så har jag kommit in på "Hollywood Beauty and Fashion University". En kosmetologutbildning i Roppongi. Den är på 2 år och det enda som inte är spikat är självklart, CSN. Så nästa vecka ska jag gå igång med att söka studiemedel och håll tummarna nu att jag får CSN annars vet jag inte hur jag annars skulle kunna lösa det.

Jag kommer ihåg när jag fick brevet med svaret om jag hade kommit in eller inte och shit vad jag var nervös. När jag öppnade det och det stod att jag hade kommit in （合格） skrek jag en smula, kramade Dick (min roomie) och hoppade runt lite.

Nästa vecka ska jag också gå till ett tempel och be lite, dels för att det är nytt år och man gör så här och dels för att det kan ju inte skada nu när man ska tampas med CSN igen.
Wish me luck!

De senaste månaderna har varit väldigt upp-och-ner. Negativa saker staplades på varandra och jag kände att allt var skit och jag hade inte ork till att ens försöka ta tag i saker. Det har varit mycket att som har gnagt i mitt huvud men nu tror jag att jag är på rätt spår igen.

Jag var i Sverige nu över jul och nyår och hälsade på familj och vänner. Det fick mig att inse väldigt mycket. Det var jättekul att träffa alla igen men när jag landade på Narita och satt på tåget in till Tokyo så kände jag en känsla som inte går att beskriva med ord. Det var en underbar känsla och jag kände verkligen att jag kommit hem igen. Om och om igen så tänkte jag "vad skönt det är att vara hemma igen".

Jag behövde nog den lilla resan tillbaka till Sverige för att verkligen inse att jag ska kämpa till 110% för att lyckas här, det är här jag har börjat slå rötter och jag vill fortsätta mitt liv här.

När jag var i Sverige så under allt det bra med att vara "hemma" igen så fanns där något som kändes fel hela tiden. Jag kommer aldrig klara av att bo i Sverige igen, en bit av mig dör för varje dag jag är där. Jag är tacksam att min pappa övertalade mig att åka tillbaka för jag känner inte bara att Japan är mitt hem utan också att jag rest mig ännu en gång från skiten och växt som människa.

Nu har jag äntligen fått tillbaka lite ork till att skriva.
Det har hänt mycket men samtidigt inte. Jag har 2 jobb för tillfället, de jobbet där jag snackar engelska sen ett som bartender. Jag var på en ny arbetsintervju idag för en しゃぶしゃぶ (Shabushabu) restaurang i 歌舞伎町(Kabukichô) och börjar på måndag. Lönen är bättre och det är längre pass så jag kommer sluta jobbet på baren och försöka ha kvar engelskajobbet 1 gång i veckan.

Jag var på skolan jag ska söka till (Hollywood) i tisdes och lämnade alla ansökningspapper. Satt och pratade med 2 lärare och det bestämdes att på lördag ska jag göra intagningsprovet. Jag hoppas nu innerligt att jag kommer in. Det är en massa olika prov jag ska göra och jag kan inget annat än känna mig sjukt nervös.

Sen så har vår skola (ISI 東京) har stängt och alla elever och lärare blev flyttade till den andra skolan (ISI ランゲージスクール). Det är inget som uppskattas och det känns sjukt fel att gå på den skolan. Det känns som vi bara är där för tillfället och ska få flytta tillbaka snart. Man märker också uppdelningen inte bara imellan eleverna utan imellan lärarna också.

Vad det sen gäller hur jag mår/mått så tänker jag inte nämna något detaljerat om det. Jag har vant mig vid hur jag mår nu och trots det finns mycket som tär på mig så försöker jag kämpa vidare.

Random bild på mig från Halloween.

Jag orkar verkligen inte mer, igår gick det upp för mig.
Jag trodde jag inte kunde känna mer, inte kunde gråta mer, men vad fel man kan ha. Jag vill inte mer, jag behöver i alla fall ett litet ljus i tunneln för just nu är det becksvart.
Låt mig få spola tillbaka tiden, göra om allt på ett annat sätt.

Det händer inte mycket för tillfället. Jag går till skolan, går ut och dricker och jobbar. Imorgon börjar våra terminsprov och håller på i 3 dagar sen har vi höstlov och oj vad jag har längat efter det. Jag färgade också håret igår, Cruella är borta och bild kommer väl upp när jag har tagit någon.

Fortfarande ingen ork att skriva,
så det blev bara en liten uppdatering.
また鬱になっちゃった～

Jag känner mig less på det mesta för tillfället. Inget går som jag vill och just nu känns allt jävligt grått och trist.
Det är väl därför jag försöker vara hemma så lite så möjligt. För om jag gör saker så tänker jag inte på allt som bara trycker ner mig mer och mer. Jag orkar inte vara själv, de blir förmycket skit i huvudet.

Nu önskar jag att jag hade fötts med en silversked i munnen för då hade inte det känts så tungt som det gör nu. Jag har försökt hålla minen ett bra tag men nu orkar jag fan inte längre. När ska jag få ha fucking flyt i livet liksom? Hade varit jävligt trevligt att veta.

Jag orkar inte..

Lite pill med klistermärken sen är man klar!
Ja, det är mina egna naglar.

Idag har de inte hänt mycket, skola och sen jobb.
Imorgon kommer jag btw inte sova hemma och på fredag är det Alps till morgonen efter jobb, som vanligt, så inga inlägg under de kommande dagarna. De är faktiskt skönt att inte vara hemma så mycket, gillar att hitta på saker oavsett vad det är i stort sett. Bara jag är med mina vänner, så är jag nöjd.

Eftersom vi varit på アルプス (alps) så sjukt mycket på senaste så har jag nu till och med gjort ett eget album döpt till "@ Alps" på facebook, tyckte det liksom var dags (haha). Det har blivit det stället vi alltid hänger på, om vi ska dricka.

Här är bilder från i lördes, lite sent men bättre sent än aldrig.

Pania & Ingela..

David & Dick..

Niina & Alva..

Emi, David, Dick & Alva..

Erik & Jag..

Igår var Alva här och sov över så de blev inge bloggande för min del. Idag var jag riktigt seg i skolan och jag saknar att ha lov. De är jävligt nice att vi har typ 3 veckors höstlov om typ 1 månad, jag klagar inte! Men något jag klagar på är att jag fortfarande inte blivit frisk än och det är fan inte kul. Tycker det är dags nu eftersom det gått mer än 1 vecka att konstant hostande och snörvlande.

Men i alla fall, efter skolan idag åkte jag & Dick hem till Emi & Alva och blev bjudna på middag, mysigt. Nu har man kommit hem och ska snart sova, imorgon blir det lite smått party efter skolan,
tummen upp för det.

Alps, here we come! (as usual xD)

Igår var det full rulle. Träffade först Ingela i Ikebukuro och gick på en liten shoppingrunda (jag var duktig och höll mig till fönstershopping). Vi uppdaterade varandra om vad som hänt den senaste tiden, vi har inte setts på typ 2 månader. Det var jättekul men sen var jag tvungen att bege mig till jobb.

Kommer till jobb och det var sjukt segt och sen sista timmen gick så långsamt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. När klockan väl slog 23.00 sprang jag halvt till tåget och begav mig mot Shinjuku.

Vid stationen i Shinjuku mötte jag upp Shiori & Alva och vi mötte sen upp Dick & Ryoko utanför Alps. Väl inne på Alps blev de mycket prat & skratt. Det var en jättetrevlig kväll och trots att jag inte är frisk än så var de helt klart värt det. Behövde göra något, något annat än att ligga hemma och tycka synd om mig själv.

Jag insåg också en sak om mig själv som jag har funderat på ett tag (det var på tiden den poletten trillade ner).

Ryoko, Dick, Shiori & Alva..

Idag när jag vaknade och klev ut på balkongen för min morgoncigg trodde jag fan att jag drömde. Det regnade som fan och var svalt och skönt. Jag har nog aldrig varit så glad att för regn som jag varit idag, man har liksom kunnat leva utan att tycka livet är jobbigt. Jag kunde till och med ha på mig kläder utan att vilja slänga av mig dom så fort jag kliver utanför dörren.
Nä, idag har det varit riktigt skönt väder och tydligen ska det vara likadant imorgon, hoppas faktiskt på de. Vi behöver lite paus från denna värmen.

Nu ska jag ta en godnattcigg sen ska jag sova,
imorgon blir en låååång dag.

På senaste tiden har jag kollat på ett tvprogram som heter エンタの神様 (Enta no kamisama), där jag sett en massa underbara komiker som får mig att vika mig av skratt. Jag hittade denna med undertext men det var så dåligt översatt så jag gav upp, så jag ber om ursäkt till er som inte kan japanska. Jag var bara tvungen att lägga upp den ändå, garvar så jag dör typ! Komikern heter btw Jinnai Tomonori.