Subtil

Det här jobbet som jag har nu, jag var naiv, som alltid. Blev lovad "guld och gröna ängar" av självaste chefen men det var verkligen för bra för att vara sant, att jag aldrig lär mig. Jag mår inte bra alls, stressen tär på mig och mitt privatliv.

Jag sitter nu i ett kval och ska prata med chefen imorgon angående allt, eftersom jag tydligen ska tillbaka till Nagoya för 2 mer veckors utbildning. Inget går i den riktningen som det ska. Men efter det samtalet måste jag bestämma mig hur och vad jag vill göra.

I hela den här röran är jag så sjukt glad att jag har Chris, bara att han finns vid min sida gör mig starkare. Han stöttar mig till 100 och han är min klippa <3