Skidåkning i Niigata, Japan

I Söndags bar det av till Niigata 4 på morgonen och jag var helt till mig. 8 år sen sist jag åkte skidor och första gången i Japan. Väl framme vid 7:30 var de dags att byta om och bege sig upp i backen. Jag var den enda som inte hade egna grejer (skidor) så sprang iväg och hyrde.

Det var soligt, varmt och trots att det var tidigt på morgonen var jag pigg och glad!

Det var så sjukt fint när vi kom upp på toppen.


Vi hade tagit med oss lunch upp så vi satte oss i snön (grabbarna åkte snowboard så fick låna ett hörn att sitta på, haha) och lunchade med den här utsikten! Helt otroligt vackert, varmt, vindstilla och inget att klaga på.

Gruppbild

I början var det lite skakigt på skidorna men ju mer jag åkte desto bättre gick det. Killarna åkte offpist vilket jag inte gör eller ville göra heller så åkte för de mesta själv men inget emot det.

Backarna var fina och åkte mestadels de "svarta" (svåraste) backarna.

Sen hände det som inte skulle hända och det är för pappa jinxade mig, kan svära på det! 
Åkte i en relativt enkel backe ("blå") i hög fart och skulle svänga, självklart skulle det vara is just där så tappade kontrollen, skidorna korsades, jag trillade och typ for 10 meter och högerskidan löstes inte av. Jag kände hur det vred till i knät och när jag sen reste mig upp gjorde det sjukt ont i högerknät. Tänkte att det skulle nog bli ett rejält blåmärke eller i värsta fall en blodfylld bula. Det gjorde ont men hade för kul för att sluta och tänkte "äsch, lite smärta kan man väl stå ut med", så åkte ca 2 timmar till men kände hur det började göra mer och mer ont. Killarna blev oroliga och alla var ändå nöjda efter 6 timmars åkande så vi åkte ner. 

När jag sen skulle byta om började helvetet, kunde inte böja knät innåt utan att det gjorde ont. Väl hemma i Tokyo och hemma i lägenheten började jag fundera på om det kunde vara något värre. För när jag gick runder i lägenheten så skrek jag till flertal gånger av smärtan. Jag kollade upp knäskador och antog att jag pajjat ledbandet. Nästa dag efter jag kämpat mig haltandes till jobb så åkte jag till sjukhuset och ja men självklart, ledbandet på insidan av knät hade gått sönder och kommer ut från sjukhuset med kryckor, smärtstillande och ett supersnyggt knäskydd som jag måste ha i 6 veckor! 
Love my life...

Så jag kan inte gå och handla mat, tvätta (för tvättmaskinen är utomhus och det är typ en halv meter ner från balkongdörren), inte ens slänga soporna ovs. Jag kämpar med att hoppa på kryckor till jobb (måste få in pengar liksom) och sen hem igen där jag bara ligger i sängen och gör absolut ingenting. Tror jag kollat på över 10 filmer nu på 2 dagar.. 

Men trots detta elände så hade jag faktiskt jättekul i Söndags och vill gärna åka iväg igen nästa vinter om jag kan, utan några olyckor vill säga!


Kommentera här: