Drömjobb
Idag efter att ha käkat lunch i Harajuku med Sanae åkte vi till Shinbashi och till mitt gamla jobb, "Queen Of Chickens". Vi kom dit lite efter dom öpnnat efter 17:00 och hon hade planer på kvällen så lämnade runt 19-tiden. Jag satt kvar till ca 22-tiden och pratade med mina gamla kollegor. För ungefär 2 år sen slutade jag där för att jag hade fått "fast anställning" på ett annat ställe. Det hände en hel och allt slutade upp med att jag satte mig vid skolbänken igen. Eftersom mina lektioner är på kvällstid kunde jag inte gå tillbaka.
Men så idag när jag satt där, tittade mig omkring, så slog det mig, där känner jag mig verkligen hemma. Chefen har alltid sagt, "när du vill komma tillbaka är du alltid välkommen". Det värmer att veta att man var så omtyckt och skötte sitt jobb så pass bra. Managern frågade idag om jag inte ville komma tillbaka och då började vi prata om att jo, det vill jag men måste kolla hur min termin i vår kommer bli innan jag vågar säga något. Vi diskuterade också hur vi skulle kunna gå runt systemet lite om det skulle behövas (eftersom att vara bartender med studentvisum i Japan är inte det lättaste, beroende på restaurang/bar kan det vara "olagligt") . Så som det ser ut och känns nu kommer jag gå tillbaka till "Queen of Chickens" och ta tillbaka min plats i baren!
Men så idag när jag satt där, tittade mig omkring, så slog det mig, där känner jag mig verkligen hemma. Chefen har alltid sagt, "när du vill komma tillbaka är du alltid välkommen". Det värmer att veta att man var så omtyckt och skötte sitt jobb så pass bra. Managern frågade idag om jag inte ville komma tillbaka och då började vi prata om att jo, det vill jag men måste kolla hur min termin i vår kommer bli innan jag vågar säga något. Vi diskuterade också hur vi skulle kunna gå runt systemet lite om det skulle behövas (eftersom att vara bartender med studentvisum i Japan är inte det lättaste, beroende på restaurang/bar kan det vara "olagligt") . Så som det ser ut och känns nu kommer jag gå tillbaka till "Queen of Chickens" och ta tillbaka min plats i baren!
En intressant sak när man diskuterar jobb och drömmar, de flesta vill tjäna jättemycket pengar, jobba som ditt eller datt och vara högt uppsatt. Det är mångas drömmar och mål. Jag personligen älskar att stå i baren, det är något jag verkligen tycker är kul från hjärtat. Jag värdesätter hellre att jag trivs med mitt jobb än att tjäna en massa pengar. Men i mångas ögon är det inget "vettigt" jobb och jag kommer aldrig komma någonstans med att stå i bar.
Jag skulle nog aldrig heller kunna säga till min pappa efter lagt ner så mycket pengar och tid på en magisterutbildning att jag vill jobba som bartender (som jag utbildade mig till 2010). Varför är det så fel att tycka om den typen av jobb? Varför ska allt handla om att ha mycket pengar? Är det inte viktigt att faktiskt tycka om det man jobbar med?
När jag var mindre var det 3 saker jag ville bli när jag blev "stor", Veterinär (skulle fortfarande vilja bli men känns lite sisådär med hur allt ser ut nu.), Inredningsarkitekt (gav upp när jag fick höra att Matte F var nödvändigt, är SÄMST på matte) och Bartender som jag blev och som jag jobbade som innan jag åkte till Japan.
Inte visste väl jag att jobba som bartender i Japan är inte riktigt anses som ett "riktigt" jobb och du får absolut inget visum som att jobba som det heller.
Nä, att vara 26 och ha ångest för att man vill jobba som en sak man är utbildad till men inte kan så måste utbilda vidare sig, det är inte ok. Vad är det egentligen jag borde göra? Vad ska jag jobba med när jag väl tar examen? Jag har fortfarande inte den blekaste aning. Jag känner att allt jag skriver är lite flummigt men jag tror att det jag nog vill ha sagt är att man ska följa sitt hjärta även när det kommer till jobb. Tycker man inte om sitt jobb så i längden kommer man bara känna ångest inför att gå till jobb och ångra sig senare i livet eller helt enkelt bara sluta och leta efternågot annat.
Jag skulle nog aldrig heller kunna säga till min pappa efter lagt ner så mycket pengar och tid på en magisterutbildning att jag vill jobba som bartender (som jag utbildade mig till 2010). Varför är det så fel att tycka om den typen av jobb? Varför ska allt handla om att ha mycket pengar? Är det inte viktigt att faktiskt tycka om det man jobbar med?
När jag var mindre var det 3 saker jag ville bli när jag blev "stor", Veterinär (skulle fortfarande vilja bli men känns lite sisådär med hur allt ser ut nu.), Inredningsarkitekt (gav upp när jag fick höra att Matte F var nödvändigt, är SÄMST på matte) och Bartender som jag blev och som jag jobbade som innan jag åkte till Japan.
Inte visste väl jag att jobba som bartender i Japan är inte riktigt anses som ett "riktigt" jobb och du får absolut inget visum som att jobba som det heller.
Nä, att vara 26 och ha ångest för att man vill jobba som en sak man är utbildad till men inte kan så måste utbilda vidare sig, det är inte ok. Vad är det egentligen jag borde göra? Vad ska jag jobba med när jag väl tar examen? Jag har fortfarande inte den blekaste aning. Jag känner att allt jag skriver är lite flummigt men jag tror att det jag nog vill ha sagt är att man ska följa sitt hjärta även när det kommer till jobb. Tycker man inte om sitt jobb så i längden kommer man bara känna ångest inför att gå till jobb och ångra sig senare i livet eller helt enkelt bara sluta och leta efternågot annat.