Subtil

Ja men varför inte en blindtarmsinflammation bara sådär en vanlig Fredag? Speciellt nu när allt börjat rulla på med pengar och skola efter Sverige, trötta mig!!

I alla fall så hade jag lite olustig känsla i magen på torsdagen men jag är ju som jag är och brydde mig inte mer om det. Vaknade på fredagen med en märklig smärta och tänkte om jag skulle gå till läkaren eller inte. Men först och främst hade jag 2 lektioner att hålla och tänkte att det skulle jag väl kunna fixa. Kan ju ta läkaren efteråt om de nu inte släpper, tänkte jag.

Efter 45 min av en 2 timmars lektion fick jag avbryta och jag är glad över att det var min "tandläkare" som jag hade lektion med. Han förstod mig och till och med ville hjälpa till, tog mig till ett litet sjukhus i närheten av fiket vi var på. 

Fick vänta en ganska lång stund men när jag väl kom in och läkaren tryckte på magen, började jag gråta av smärta och sen gjorde dom ultraljud och efter det blev det full rulle på dom. Det verkade som att det var blindtarmen, sa dom.

Dom skrev remiss till ett stort sjukhus i närheten, ringde och kollade av så jag kunde komma och bli undersökt direkt. Dom beställde också taxi och sa till mig att komma och betala undersökningsavgiften när jag mår bättre för nu var det viktigare att få iväg mig till det andra sjukhuset för att se om jag behövde opereras eller ej. 

Iväg åker jag och min elev (jag är fruktansvärt tacksam för att han hjälpte mig den dagen), väl framme på sjukhuset blev jag runtkörd i rullstol och det togs en massa tester. När jag väl träffade läkaren och han sa att jag hade en blindtarmsinflammation, borde läggas in nu och akutopereras omgående, fick jag en smärre shock.

Jag opereras? Idag? I Japan? Wtf?!

När jag då frågade om vad det skulle kosta och han slänger siffran ca 25 000kr i ansiktet på mig bryter jag ihop. Först tänkte jag att jag kommer ju dö för dom här pengarna har inte jag, sen slog det mig att jag hade ju sparat ihop till min och Takuyas flytt. Det kändes inte kul att allt jag sparat ihop skulle försvinna på en operation... 

Jag var tvungen att ta taxi hem för att hämta saker och pengar och kom tillbaka till sjukhuset vid strax innan 19:00.

Upp på mitt rum, dumpa alla saker, av med smycken och piercingar och bytte om till "operationskläder". Ner i rullstolen, körd till operationssalen, upp på operationsbordet, kanyl i armen (aj, jävla fan vad ont det alltid ska göra!!!!), känner en kall vätska åka in i mig igenom kanylen, känner mig groggy och sen blir det svart (väldigt länge sen sist jag blev sövd så var inte beredd på det).

Vaknar upp fortfarande i operationssalen, känner hur dom lyfter över mig i en säng och kör ut mig. Jag ber om Morfin (halvt på skoj) men blir nekad, kommer upp på rummet och gnäller om mina piercingar. Sjuksköterskan säger att jag får lov att sätta i några men inte bröstvårtorna. Jag som gjorde nya i öronen för inte så länge sen var mest orolig över dom, satte i dom sen hade jag inte mer kraft i kroppen. Tittar på klockan och inser att hon är bara lite över 21:00, gud vad allt gick fort. Det är väl så pass allvarligt när det handlar om blindtarmen. Första natten sov jag knappt på grund av smärtan och bad om smärtstillande hela tiden.

Dropp i armen och en kudde på magen (insåg att det hjälpte fruktansvärt mycket när man skulle röra sig), använder den fortfarande.

Utsikten från min säng, kunde inte bli bättre..

Nu är det Måndag kväll och jag kan ängligen gå själv och utan stöd, jag kan äta normalt trots att jag inte har någon aptit och känner mig som en uppblåst blåsfisk. Jag kan bli utskriven imorgon eller på Onsdag. 

En tragisk sak är dock att bara 9/10 piercingar klarade operationen. När jag väl fick lov att sätta i resterande hade höger bröstvårta redan växt igen och hur mycket jag än kämpade var det lönlöst. Antingen så får jag leva med assymetrin vilket jag ogillar skarpt eller så får jag helt enkelt bita i det sura äpplet och genomlida den frutansvärda smärta igen och återuppliva piercingen nästa gång jag åker hem till Sverige.

Och en positiv sak är att pappa tog kontakt med SOS International (pga av min försäkring) och dom har gått in med att betala hela kalaset och det känner jag mig sjukt lättad och glad över.